Hej bloggen, long time no see! Det var inte så att jag gjorde ett aktivt val att sluta blogga, utan mer en sådan sak som skedde naturligt i och med ett omkastat privatliv och ett allt större fokus på andra medier (namely Instagram). Jag har dock börjat sakna att ventilera mina tankar och åsikter och dela med mig av min vardag med mina hästar på ett mer djupgående plan än ett par, tre rader och en bild på Insta, så det kan hända att bloggen får sig en liten revival så här ett drygt år sedan mitt senaste inlägg. Mer text och mindre bilder, till skillnad från Insta, och jag tänker göra ett försök att hålla igång båda simultant för ett tag.

Så vad sker i mitt hästliv? Katla, Aleiga och Salka är alla tre fortsättningsvis i min ägo. Jag hade ett tag planer på att sälja en av dem pga ekonomiska skäl men vill försöka lösa det på något annat sätt och nu går tankarna snarare kring att låna ut Salka till någon som behöver sällskap till sin unghäst något år, samt att hitta medryttare eller halvfodervärd till Katla.

För faktum är ju att jag (i mitt tycke) har tre perfekta individer, jag är otroligt fäst vid dem allihop och de utgör en förbaskat trevlig och harmonisk liten flock.Det skulle verkligen harma att behöva göra några permanenta ändringar i denna konstellation.

I övrigt är nu både Katla och Aleiga inkörda och bägge trivs med att dra rockarden, så jag tar mig turer i den nästan varje dag nu. Däremot rider jag inte alls för stunden, på grund av min viktuppgång och hästarnas avsaknad av ”rätt” muskler (de stod ju hela hösten och halva vintern). Somliga hävdar säkert att det väl knappast är några problem, jag har ju ridit dem innan och vägt ungefär detsamma som nu, men det känns inte bra, och jag väljer alltså att avstå ridning tills jag gått ner några kilo. Vilken tur då att både jag och märrarna gillar körning! Något vi så klart kommer fortsätta med även när jag återinför ridning på schemat. Variation är a och o i min hästträningsfilosofi.

På återseende!

IMG_3587

Annonser

2 reaktioner på ”Ett ekande ”hallå”

  1. Underbart att ha hästar som är inkörda, det ger ju verkligen tillfälle till variation. Min älskade Juppe är bra på många sätt och vis, men är nog alldeles för bakskygg för att bli en bra körhäst. Å andra sidan hittar vi på annat bus, som att cykla.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s